Lasten

Lasten består av några hundra så kallade "olivkrus". Dessa har påträffats förut i många olika skeppsvrak, oftast spanska, men också i samband med landgrävningar över hela världen.⁶

Krusen användes inte alltid för oliver eller olivolja. Krusen i detta skepp innehöll t ex en pasta troligen bestående av bentonit och urin. Den användes vid bearbetningen av ull.⁷ Krusen var mycket väl bevarade: även korgarna av organiskt material har bevarats och korkarna sitter fortfarande på plats genom att den mjuka bottnen i Wadden Zee har skyddat dem (bild 5). Några få väl bevarade lådor tillverkade av ekträ innehöll druvor och små fiskben. En annan del av fartygets innandöme hade reserverats för lådor af furu innehållande skifferplattor i olika storlekar.

Det föremålsbestånd som man kunnat observera på vrakplatsen utgörs av utrustning för matlagning, ler- och stengodskärl, och nio kanoner av järn med lavetter. De föremål av lergods som påträffats i de övre lagren i vraket kan dateras till perioden mellan 1100- och 1800-talen. Det visar hur dynamiska förhållandena i Wadden Zee är. De flesta av föremålen av lergods kommer emellertid från den andra delen av 1600-talet och härrör från norra Tyskland. Det är lokalt rödgods som inte brukade användas som handelsvara.

Blandningen av fynd med olika ursprung och från olika perioder är mer en regel än ett undantag när det gäller vraken i Wadden Zee. Oanvända kritpipor med stämpeln EB och daterade till senare delen av 1600-talet har påträffats på minst fyra olika vrakplatser i Burgzand-området beroende på de dynamiska förhållandena och tidvattnets rörelser.⁸

Under utvärderingen av vraket påträffades fröet till en palm med sin hemvist i Central- och Sydamerika (Orbigyna spec.) i vraket (bild 6). Hur har en nöt eller ett frö som detta hamnat i ett skeppsvrak på Wadden Zees botten? Den första och mest uppenbara anledningen är att det förts dit ombord i det fartyg som förlist på platsen.

Under utvärderingen gjordes emellertid inga ingrepp i vraket och nöten eller fröet har därför påträffats uppe på sandbottnens yta. Orbigynanötter har förmågan att kunna föras tusentals nautiska mil av oceanernas strömmar, kanske t o m så långt som till Wadden Zee. Men det kan också finnas andra skäl. Orbyginanötter som t ex fröerna till Cohune palmen (Orbigyna cohune) skeppades under första världskriget till England för framställning av kolfilter för gasmasker. Hade nöten vid det utvärderade vraket hamnat där på det sättet? Det kommer att bli svårt att nå fram till sanningen om denna lilla nöt. Det är att märka att två andra Orbigynanötter har påträffats i två olika skeppsvrak från den andra hälften av 1600-talet. Dessa nötter hör uppenbarligen hemma i dessa vrak. Vilken var anledningen att föra dessa till Europa? Vi kan hoppas att vi får reda på det en dag.

6. Olivkrus av denna typ har påträffats i San Diego-vraket, samt i vraken efter San Esteban (1554) och Trinidad Valencera (1588).

7. Det återstår ännu att undersöka denna vita pasta.

8. Duco (1993). T o m keramik från romersk tid har påträffats i vrak från 1700-talet.