Några arkeologiska data

Efter denna försiktiga undersökning kan följande sagas om vraket med benämningen BZN 10:

Vrakplatsen är 40 x 25 meter och skeppet bör ha varit ca 40 meter långt. Den nästan helt bevarade styrbordssidan var synlig, från för till akter, men också delar av brädgången fanns kvar. Nära fören var en del av skeppets utsmyckning bevarad i form av en skulptur, ett mycket väl bevarat manshuvud. Skeppet hade haft två genomgående däck med ett avsevärt språng. Kabyssen har varit placerad förut i skeppet. Den är inte helt bevarad längre, men är troligen fortfarande belägen på sin ursprungliga plats i skeppet. Vid sidan av detta har många delar av riggen som block och tågvirke, också bevarats.

Av speciellt intresse i detta vrak är att det till så stor del är byggt av furu (Pinus sylvestris). Nära aktern är en del av bordläggningen, spanten, innergarneringen och plankorna i skotten utförda i detta träslag, liksom däckbalkarna och däcksknäna. Användningen av så mycket furu tyder på att detta skepp inte är av holländskt ursprung.

Genom den stora mängden av furuvirke, och frånvaron av ekvirke, utfördes den dendrokronologiska dateringen på furuvirke från däcksbalkar i skeppet. Två prover har "post quem" dateringarna "efter 1645" och "efter 1646".⁴ Träet kommer från norra Tyskland.

Nära aktern på utsidan av bordläggningen på skeppets övre däck påträffades en konstruktion som synes ha varit en ventil (bild 4).⁵ Även om ventiler nämns i historiska källor har en sådan aldrig tidigare påträffats i ett skeppsvrak.

4. När det saknas bark på de trästycken, som man analyserar, är det endast möjligt att ge en "post quem"-datering för tiden för avverkning av furuträ. Träet har analyserats genom RING.

5. Manders och and Van Vliet (under framställning).